Kråkhults Pandora

Idag har det gått en vecka sedan parningen med pojkvännen Primo. Jag har mätt och vägt Pandora, fixat en barnmorska till en eventuell förlossning, skrivit en lista med viktiga telefonnummer till veterinärer och djursjukhus och ringt mitt försäkringsbolag. Hysterisk matte? Nja, det vet jag inte om jag vill kalla mig men kanske väl förberedd.


I fredags kom Pandis hem och hon somnade direkt. Kan väl lugnt säga att jag aldrig har sett henne tröttare, på promenaderna är hon pigg men så fort vi är inne så somnar hon. Hon har drömt lite "mardrömmar" de här nätterna hemma och sovit så sjupt så jag har fått väcka den snyftande ( alla ni som har hund vet hur den kan låta när den drömmer) och sprattlande lilla Pandora.


Hela helgen har vi tagit det lugnt och myst tillsammans med promenader och ett besök hos väninna med hund. Hon har aldrig gillat väninnans hund nämnvärt men ändå accepterat honom.
I lördags morrade hon så fort hon såg honom, även om han stod 2 meter ifrån, i förebyggande syfte verkar det som. Vet inte varför hon är sådan, kanske är det lite hormoner i kroppen. Hon har börjat blöda lite igen och vad jag kan läsa mig till på nätet så skall det vara så, det påstås vara ett tecken på att hon är dräktig. =)))))

Nu ska vi gå och sova, denna dagen har kommit till sitt slut. Imorgon ska Pandis till hundvakten i HVA som hon brukar vara hos när jag jobbar. Hon trivs jättebra där och det är ju kul att även de trivs med henne.
God natt!